Ner som en pannkaka och sedan upp som en sol.

CHärlig morgon då man inser när tåget kommer att SLkortet inte är med, så springa hem för att istället ta nästa tåg. Men icke, de nyköpta kortet verkar vara borta. Självklart så har jag inte registrerat det på SLs hemsida. Ihop med att Carlos försäkringskassa krånglar igen (!!). Hittade även dagisräkningen som hade glömts att betala. Det här är inte mitt ekonomiska år!   Jag mår inte alls bra av att leva i flytt-kaos, behöver ordning på saker för att få dom att funka.             Så kom sen till familjeterapin, som går sådär. Slitsamt med sjukdom, småbarn och att Carlos tränar  inför SM (17 maj) i kickboxning.                 Sedan träffade jag kirurgen. Hon berättade att man blir friskförklard efter TRE år (!!) inte fem. Vilken lycka! Även om man fortsätter att kolla tarmen var tredjeår. Ska även få tid att ta bort min port jag hat inopererad. 5 maj börjar både jag och Carlos att jobba halvtid. 25 april förra året fick jag diagnosen, bra sätt att fira årsdagen men att blicka framåt!  När jag pratade med henne så glömde jag allt vad penga-stress hete och känner lite hopp. Så snabbt en dag kan vända.      Obs! Klicka lite på annonserna här brevid vettja :).    På väg hem för att bråka med f-kassan. 

Blod, svett och en jävla massa tårar!

Äntligen har vågen gått nedåt. 1-2 kg bara, och de beror nog mest på magsjukan. Men jag tackar och bockar ändå. Blivit intervjuad av tidningen Hälsa & Fitness, om hur jag använde kampsporten som rehabilitering efter cancern och cellgifterna. Nummret kommer att komma ut i slutet på Maj eller början på Juni (nummer 6 2014). Då behövdes det bilder och jag passade på att be den bästa, Joonas Tizihssane, att ta dom. Det är så obekvämt att vara framför kameran tycker jag. Speciellt när man inte trivs med sin vikt eller frisyr. Aja. Finns värre saker i världen ;). Här kommer några av bilderna ... (Obs! Tränar och är instruktör på Stockholms kickboxning)  

Sjukdom, samtal och flytt!

I helgen har jag vart magsjuk. Väldigt likt tarmvred så ångesten kom den också. Igår var det carlos tur. Han blir som att man tryckt på en off knapp och han är inte lika synbart sjuk som jag blir, vilket har lett till en del konflikter. Har nu insett att det är så här han blir sjuk, han får lnte hög feber eller kramar toalettstolen. Så idag fick jag ta morgonen. Det resulterade i strunta i frukost, äta ett mariekex på vägen, för kalla kläder på oss båda och efter stress så blev jag för tidig till tåget. Inga hörlurar heller. Jag ska nu iväg på familjesamtalet själv, vet inte vad hon kommer tycka om det, men kändes dumt att avboka.         Samtalen hjälper, hon är grymt duktig. Inte alls den tysta -"hur känner du då" typen, vilket jag kräks på. Hon pratar minst lika mycket som oss, tolkar, ger oss uppgifter med mera.     Igår skrev vi på kontrakt och flyttar om tre veckor. Vi har växt ur vår tvåa och det ska bli skönt att lämna den där cancer-lägenheten. Slippa se golvet där jag höll på att förblöda av tumören, sovrummet som jag bott i under cellgifterna. Jag hoppas på nystart!

   

Fighterhjälpen

http://fighterhjalpen.tictail.com   Gå in och köp tshirt samt bidra till "min stora dag" dvs barn med cancer som får lite paus i sin svåra vardag!