Bra nyheter och Kris
Jag fick i alla fall BÄSTA nyheterna av röntgen dvs ännu en vinst för mig. Nästa röntgen är i ca Juni. I och med den bra nyheten så var det som att något släppte här hemma. Inte på det bra sättet. Ett år av att bita samman, fokusera, hoppas, oroa sig, vara sjuk, stötta hade gjort sitt. Resultatet blev kris i relationen. Bittra ord och att kasta skuld fram och tillbaka. Vi har fått omvärdera oss. Jag trodde att den här tiden skulle vara motsatsen, att vi skulle ha roligt, ta igen massa förlorad tid. Men verkligheten var att vi frågade oss vad vi hade kvar efter all motgång. Hade vi blivit starkare eller två ensamma öar som skriker utan att den andra hör? Min slutsats är att livet blir aldrig som man hade tänkt sig. Jag kan planera, längta och hoppas. Men verkligheten samarbetar inte alltid. Cataleya är vårt klister och det verkar räcka långt. Vi står kvar. Kanske inte starkare, men vi står upp.
Cataleya
Cataleya går på dagis och älskar det. Vart en väldigt lätt inskolning, men bakterierna flödar och mitt immunförsvar får jobba hårt. Jag älskar att jag har lite mera ork. Jag jagar henne, leker och har tålamod. Jag kan vara själv med henne och älskar det, istället för att kämpa med orken. Jag vill inte missa en sekund och därför har mitt sociala liv fått lida.
Banta och att pressas sig
Jag delar upp min viktuppgång på fyra och ger dom 2,5 kg var. 1.Att sluta röka 2.Graviditet 3.Cellgifter 4. Att inte ha hund. Jag var lite naiv och trodde att det skulle gå lätt. Bara att ta sig i kragen, äta bra och röra på sig. Men ännu denna gång så bråkar verkligheten. Jag har en trötthet som sätter käppar i hjulen. Kosten är svårare än vad jag trodde att ändra. Jag vet att jag ska skynda långsamt. Det har jag hört hela livet. Men jag vill få tillbaka min kropp, att orka, komma i kläder.
Träningen har vart en stor del av min identitet som jag saknar. Jag har börjat räkna kalorier med appen Lifesum, Promenerar ca 4 km de dagarna jag orkar, vart på 2 kickboxningspass, tränar mini fys hemma på kvällarna (då jag orkar) i ca 15 min,. Idag visade vågen minus 1,5 kg. Den psykologiska biten bakom denna bantning är att jag är rädd att ge upp, att låta cancern förvandla för mycket av mig. Att jag ska bli bekväm och tappa mig själv på kuppen,
