Bra nyheter och Kris
Jag fick i alla fall BÄSTA nyheterna av röntgen dvs ännu en vinst för mig. Nästa röntgen är i ca Juni. I och med den bra nyheten så var det som att något släppte här hemma. Inte på det bra sättet. Ett år av att bita samman, fokusera, hoppas, oroa sig, vara sjuk, stötta hade gjort sitt. Resultatet blev kris i relationen. Bittra ord och att kasta skuld fram och tillbaka. Vi har fått omvärdera oss. Jag trodde att den här tiden skulle vara motsatsen, att vi skulle ha roligt, ta igen massa förlorad tid. Men verkligheten var att vi frågade oss vad vi hade kvar efter all motgång. Hade vi blivit starkare eller två ensamma öar som skriker utan att den andra hör? Min slutsats är att livet blir aldrig som man hade tänkt sig. Jag kan planera, längta och hoppas. Men verkligheten samarbetar inte alltid. Cataleya är vårt klister och det verkar räcka långt. Vi står kvar. Kanske inte starkare, men vi står upp.
Cataleya
Cataleya går på dagis och älskar det. Vart en väldigt lätt inskolning, men bakterierna flödar och mitt immunförsvar får jobba hårt. Jag älskar att jag har lite mera ork. Jag jagar henne, leker och har tålamod. Jag kan vara själv med henne och älskar det, istället för att kämpa med orken. Jag vill inte missa en sekund och därför har mitt sociala liv fått lida.
Banta och att pressas sig
Jag delar upp min viktuppgång på fyra och ger dom 2,5 kg var. 1.Att sluta röka 2.Graviditet 3.Cellgifter 4. Att inte ha hund. Jag var lite naiv och trodde att det skulle gå lätt. Bara att ta sig i kragen, äta bra och röra på sig. Men ännu denna gång så bråkar verkligheten. Jag har en trötthet som sätter käppar i hjulen. Kosten är svårare än vad jag trodde att ändra. Jag vet att jag ska skynda långsamt. Det har jag hört hela livet. Men jag vill få tillbaka min kropp, att orka, komma i kläder.
Träningen har vart en stor del av min identitet som jag saknar. Jag har börjat räkna kalorier med appen Lifesum, Promenerar ca 4 km de dagarna jag orkar, vart på 2 kickboxningspass, tränar mini fys hemma på kvällarna (då jag orkar) i ca 15 min,. Idag visade vågen minus 1,5 kg. Den psykologiska biten bakom denna bantning är att jag är rädd att ge upp, att låta cancern förvandla för mycket av mig. Att jag ska bli bekväm och tappa mig själv på kuppen,
Härligt att höra från dig igen.. :-)
SvaraRaderaJamen,, det är väl inte såå konstigt att ni får en kris i er relation,, din man / sambo kan ju aldrig i sin fullaste fantasi förstå vad du går igenom,,, och när du får ett sånt GLÄDJANDE besked och allt släpper för sig och du förmodligen blir en "ny människa", så har han säkerligen svårt för det.
GRATTIS, Grattis & åter grattis... måste jag ju naturligtvis säga till dig också..
Er dotter är bara sååå söt, härligt för henna att vara på dagis och busa, lära sig saker etc.
Sköt om dig.. // Varm Kram Annelie
TACK snällaste! <3
RaderaSkönt att höra av dig..klart att relationen blir sargad, ni är ju så unga också. Livet sätts på sin spets.
SvaraRaderaKan inte låta bli att varna för bantningen.. Jag förstår att du vill vara som "förr", men även utan cancern så ändras förutsättningarna och det jag ser är en precis lagom ung kvinna.
Inger
Tack Inger! Hoppas du/ni mår bra! Kram
RaderaVad underbart med de goda nyheterna!! Hurra!
SvaraRaderaTråkigare med era problem, jag tror ändå att kärleken finns kvar där mellan er men all oro, ångest, väntan och ovisshet måste ju så klart ta vägen någonstans och då är det ju lätt att det blir på de som är nära. Det är nog väldigt vanligt i samband med allvarliga sjukdomar och andra kriser. Borde ju finnas en hel del att läsa om det på nätet, kanske få tips och se att det går att ta sig igenom det.
Och vikten, 10 kg är mycket. Var snäll mot dig själv och ha en generös tidsplan så ska det nog gå bra. Man gör av med energi o kalorier när man jagar o busar med sitt lilla barn också:-) Drick mycket vatten, ha en matdagbok, lågintensiva promenader och lättare styrketräning hemma. Jag är säker på att du kommer bli ditt gamla själv igen.
Stort lycka till!
Millan
Tack och extra tack för alla tips!! <3
RaderaHärligt med goda nyheter!
SvaraRaderaModigt av dig att också delaballt annat som kan bli svårt på vägen.
Livet blir aldrig som man tänkt sig med det kan bli ngt bra ändå.
Du kommer hitta tillbaka till er och tid dig själv och din kropp kommer hänga på.
Tack! Jag hoppas verkligen det! :)
RaderaÖnskar dig och din familj all lycka i världen , hoppas att ni finner tillbaka till varandra. Var rädda om varandra och med tiden kan du nog börja tro på att du är frisk men det är en process som man måste igenom.Hälsningar Inger
SvaraRadera