Mina nya bästis.

Ofta känner jag mig osynlig bland andra. Jag hörs och märks, men ofta när personer beskriver eller tror saker om mig så känns det främmande. Jag tror själv att det beror på att jag är mycket känsligare än vad jag visar mig vara. Men Farshad, han lyckas alltid se mig, oftast på ett osmickrande sätt. Han säger saker som jag tror att ingen märker och oftast träffar han rakt i hjärtat, men killen är fåordig, så det är inte vardagsmat. Anyways så idag så vänder jag mig, som oftast när livet är krångligt, till honom. Han sa att jag måste bli bästis med mig själv. Han är sin egen bästis och han verkar så tillfreds med livet. Jag vill verkligen inte vara det. Jag är så förutsägbar i mina egna ögon. Jag är dålig på att ge mig själv närhet och omtanke. Jävligt dum ide. Men jag tror att han har rätt. Så imorgon ska bästisen och jag ut och springa. I skogen. Det är sådant bästisar gör. Wish me luck! PS. Facebook säger att Joonas är min bästis. I mitt verkliga liv så är mina bästisar Eva, Sandra och Carina. Men på första plats är leya.