Jag skulle inte ha tappat allt hår, men som jag skrev innan så tappade jag en hel del, och det som fanns kvar såg flottigt och fult ut. Så efter att en hel slinga lossnade så var det dags att raka av det till Carlos förtjusning. När Cataleya väckte oss 07.00 så hämtade han genast trimmern.
Tack för att ni läser. Tack för att ni peppar och stöttar på Facebook och på Instagram. Era ord hjälper mer än jag kan förklara. Jag känner ert stöd och era tankar. Jag läser dom ofta om och om igen, när tankarna börjar vandra iväg mot det mörka. Då fylls jag med kärlek till livet och till er.<3
Du är livet snygga människa. Kram/Leila
SvaraRadera🙏💞🙏
RaderaVackra du.
SvaraRaderaTack! 💞
RaderaKänner dig inte och vet inte ens hur jag hamnade på din blogg, men nu är den "favoritad" och jag tittar in varje dag. Kanske är det för att jag själv har en dotter i din ålder som din "berättelse" är så drabbande. Du skriver väldigt fint och ärligt, ur hjärtat känns det som... Jag hejar på dig, gråter med dig, skrattar med dig och håller alla tummar jag har för att detta ska gå vägen. Stor kram! /Läsare
SvaraRaderaTack snälla! Det värmer! Tack och tack! <3
RaderaPS. Du är sjukt snygg, både med och utan hår! :) /Läsare
SvaraRaderaLäser din blogg och känner med dig. Kan inte förstå vad du går igenom, men då vi har barn i samma ålder kan jag kanske iaf förstå kärleken tiöl ditt barn som hjälper dig att orka. Känner inte dig. Läser om din resa då jag är en gammal vän till Carlos. Och du passar i rakat ;)
SvaraRaderaSå galet hur mycket man kan älska sitt barn. Tack för att du läser! <3
RaderaDu är så otroligt vacker. Med eller utan hår! <3
SvaraRaderaTack fina <3
Radera