Bakis och Munstickningar, #dåligsöndag men #roliglördag

I fredags så var det dags för röntgen. Jag bad familjen följa med och hålla min i handen. I 10 dagar ska jag vänta på resultat. Mindfullness på sin spets. Både jag och Carlos försökte läsa av läkaren, men inget avslöjande upptäcktes. Jaha. Bara bita ihop och vänta. En förtydligande: Min tumör är borttagen, infekterade lymfkörtlar är borttagna. Jag ska förhoppningsvis vara cancerfri. Hoppas jag.

 

Men det är flera år av röntgen, även om denna går bra, så har jag ca 9 till att klara. Men en liten vinst skulle  vara så underbart.

Sandra fyller 30 år idag! Det firades med en blöt kväll igår,  Här ovan är Gustav, Busters nya pappa.

 Här snyggaste tjejerna. <3

Nya naglar, bästa skyddet mot cellgifts-naglar. 

Men!! Dessa munstickningar som jag fick denna omgång, håller på att göra mig tokig!! Som att ha en kaktus i gommen.

Omgång 10- bring it on!

Dagen började med läkarbesök. Mycket prat om kommande röntgen på fredag. Nervös som tusan! Sedan cellgifter, denna gång ska jag slippa ta benmärgssprutan. Tack tack tack för det! Dom kommer inte saknas. Martin kom förbi med rolig jobbhistorier, kakor, macka och saft. Första mackan var det Skinka på. Jag har inte ätit rött kött på 15 år, så han fick springa ner och göra om och göra rätt.                                                Buster har vart här på pyjamas party. Saknar dig så det värker i kropp och själ! 

Cataleya sover tryggt på pappa!  

Släktträff hos bästa Ann & Göran! Så lyxigt att fått en sån fin släkt på köpet!

Bästa Martin! 

magsjuka, dödsångest och trötthet.

I tisdags blev jag magsjuk. Eftersom hela cancerresan började med vad jag trodde var magsjuka så kom dödsångesten. Panik över att det ska vara nått värre.  Trots att Cataleya vad sjuk, så var det svårt att lita på att det inte var något farligt. Jag antar att det kommer vara så här nu. Cancerskräck.

Cataleya fick vara hos mormor i två nätter,  vad det värker i hjärtat att vara i från henne!! Nu är hon hemma igen men  vi alla tre är ganska tagna. Mina tankar har vart ganska mörka, ångest klump i magen. Jag hade nästan glömt bort att jag har en risk att dö, ok vi alla har en risk att dö, men procent mässigt är nog min betydligt högre än hos många er, och så blev jag påmind. Och det gjorde så sjukt ont. Jag vill ju faktiskt leva länge länge till.

Roliga i veckan har vart att jag fick tillbaka min borttappade plånbok! Tack livet! Även haft guldglimtar som Miccha från kickboxning som skickat barnkläder. Shoppingdag med Anna. Barndomskompis (ca 15 år sen sist) Agnieszka (ledsen för stavningen) med hennes söta dotter Rebecca. Josephine med sötnöten sonen Julian och Bästa Farshad.

På måndag är det dags för omgång TIO. Även om jag kan se målsnöret så får jag alltid sån motvilja mot cellgifterna.

Omgång 9

Det här  var första gången jag var själv, det var ganska skönt, då tröttheten  är svår att hantera. Egentligen skulle jag ha fått omgång 9 förra veckan, men mina värden var för dåliga. Det är benmärgen som inte sammarbetar, därav för låga vita blodkroppar. Det räcker inte med att få en veckas semester, utan de har även tagit bort ett gift av tre, det andra är kvar på 70% och det tredje, det jag får med mig hem på 100%.  Jag hoppas att det räcker. Det måste räcka. Mitt i behandlingen så ringer en pensions-försäljare. Jag försökte säga att jag inte var intresserad just nu, han ville vet varför och jag kände för att sparka honom i huvudet, eller på pungen. Kanske borde jag sagt att jag har en dödlig sjukdom, jag hatar PENSION, jag hatar reklamen om det som går på TV, de är för er som planerar livet. Jag vill först överleva. Jag grät på saltsjöbanan hela vägen hem.

Efter cancergalan har vi  vart helt slut, Carlos har inte kunnat träna på hela veckan, vi båda har vart så uttömda. Våra tankar har lett oss till inslaget om Rasmus. Hemskt att skriva, men det är mitt skräckscenario. En i släkten har fått cancerbesked den här veckan, och mitt hjärta brast igen. 

Vi fick en summa pengar av Carlos barndomskompis, då vi har förseningar från försäkringskassan kom det i rätans tid när kontot ekade tomt. TACK! Det svider i vår stolthet att ta emot pengar, men ni kom som en räddande ängel. Vi passade på att ha dejt night (med Gustav och Sandra), tapas, sangria, och trapp-spring-tävling för pojkarna.

Trots de mörka tankarna så har vi fått finbesök från Natalie från kickboxningen, med två söta barn. Gått på överrasknings fest för Behshad, ett års kalas för Melker och 25 års kalas för min bror.

 

 

 

 

 

OBS! Finast och godast bakar Carina, henne hittar ni på carinafogde.se, hon ska i alla fall få baka mina framtida tårtor och kakor.