Omgång 9

Det här  var första gången jag var själv, det var ganska skönt, då tröttheten  är svår att hantera. Egentligen skulle jag ha fått omgång 9 förra veckan, men mina värden var för dåliga. Det är benmärgen som inte sammarbetar, därav för låga vita blodkroppar. Det räcker inte med att få en veckas semester, utan de har även tagit bort ett gift av tre, det andra är kvar på 70% och det tredje, det jag får med mig hem på 100%.  Jag hoppas att det räcker. Det måste räcka. Mitt i behandlingen så ringer en pensions-försäljare. Jag försökte säga att jag inte var intresserad just nu, han ville vet varför och jag kände för att sparka honom i huvudet, eller på pungen. Kanske borde jag sagt att jag har en dödlig sjukdom, jag hatar PENSION, jag hatar reklamen om det som går på TV, de är för er som planerar livet. Jag vill först överleva. Jag grät på saltsjöbanan hela vägen hem.

Efter cancergalan har vi  vart helt slut, Carlos har inte kunnat träna på hela veckan, vi båda har vart så uttömda. Våra tankar har lett oss till inslaget om Rasmus. Hemskt att skriva, men det är mitt skräckscenario. En i släkten har fått cancerbesked den här veckan, och mitt hjärta brast igen. 

Vi fick en summa pengar av Carlos barndomskompis, då vi har förseningar från försäkringskassan kom det i rätans tid när kontot ekade tomt. TACK! Det svider i vår stolthet att ta emot pengar, men ni kom som en räddande ängel. Vi passade på att ha dejt night (med Gustav och Sandra), tapas, sangria, och trapp-spring-tävling för pojkarna.

Trots de mörka tankarna så har vi fått finbesök från Natalie från kickboxningen, med två söta barn. Gått på överrasknings fest för Behshad, ett års kalas för Melker och 25 års kalas för min bror.

 

 

 

 

 

OBS! Finast och godast bakar Carina, henne hittar ni på carinafogde.se, hon ska i alla fall få baka mina framtida tårtor och kakor.