Flytt-dax

Jag har flyttat till : www.finest.se/mittlivräknas        

Mina nya bästis.

Ofta känner jag mig osynlig bland andra. Jag hörs och märks, men ofta när personer beskriver eller tror saker om mig så känns det främmande. Jag tror själv att det beror på att jag är mycket känsligare än vad jag visar mig vara. Men Farshad, han lyckas alltid se mig, oftast på ett osmickrande sätt. Han säger saker som jag tror att ingen märker och oftast träffar han rakt i hjärtat, men killen är fåordig, så det är inte vardagsmat. Anyways så idag så vänder jag mig, som oftast när livet är krångligt, till honom. Han sa att jag måste bli bästis med mig själv. Han är sin egen bästis och han verkar så tillfreds med livet. Jag vill verkligen inte vara det. Jag är så förutsägbar i mina egna ögon. Jag är dålig på att ge mig själv närhet och omtanke. Jävligt dum ide. Men jag tror att han har rätt. Så imorgon ska bästisen och jag ut och springa. I skogen. Det är sådant bästisar gör. Wish me luck! PS. Facebook säger att Joonas är min bästis. I mitt verkliga liv så är mina bästisar Eva, Sandra och Carina. Men på första plats är leya. 

#yolo

Igår åkte Cataleya med sin pappa till Hudiksvall. Känns konstigt att man numera inte är medräknad. Men fredag betyder: hård träning, lätt sparring, måla naglar på klubben och eftersvettas i massor! Igår var vi på trädgården, väldigt trevligt, har ni inte vart där så gå dit! Men kom i tid, för kön är horribelt lång. Sen sov jag hela natten!!! Kommer inte ihåg det hände sist. Min kropp måste jubla. Idag står det Annas landställe på schemat, inte vart där på 18 år typ. Skönt att hålla sig uppbokad så man inte svimmar av längtan. PS. Jag känner mig ganska till freds 

Örfilar och vikt.

Dagens träning bestod av lite fysträning. Sparring.Mitsar. Fysträning. Då borde jag ju få köpa chips? Eller choklad? Mina taskiga  matvanor från cellgifterna vill inte riktigt släppa taget. Jag får lätt i mig 100 g Geisha (läs varje kväll). Nu har jag lyckas byta bort en del av chokladen mot såna där färdiga knäckemackor med färskost. Så goda! Jag har gått ner 4-5 kg, men har 7 kvar till min trivselvikt. Men jag orkar inte va hård mot mig och sluta med onyttighetera.  Samtidigt blir jag trött på att inte se ut som mig själv.                 Med detta skrivet så går dagens örfil till mig själv. Bortskämda jag! Som borde vara tacksam att jag lever och att kroppen (nästan) fungerar. Usch och fy! Jag skäms ner till tårna. Jag har ett BMI dom säger att jag är perfekt normalviktig. Så som sagt. Dagens örfil ges till mig själv. 

Omelett.

Ser på "att göra barn- fertilitetensklinuken" på 4:an nu. Har nog inte fattat hur tacksam jag ska va över mina 43 frysta ägg, när vissa endast lyckas få ett. Även om det nu visar sig att några var "slösade" med att befruktas av Carlos. Men även mina 20 egna är en sådan skatt! Tack mamma för de bra generna. 

Hej ångest.

Har en gnagande ångest i mig. Somnar med den, vaknar med den. Jag försöker tänka glada tankar, eller jag är faktiskt glad. Ångesten tar paus på dagen och istället fylls dagen med vänskap och min fina leya. Men så fort det blir tyst, så hugger den mig i magen. Kanske ångesten bara är cancern och Carlos. För allt annat är riktigt bra. Soliga dagar som tillåter slapphet och skönt häng. Så även om min karma är piss, så gör jag ju nånting rätt som får ha så fina vänner. Men det får mig att undra vad jag har gjort för fel, var jag så svår att leva med? Eller var det cancern? 

Kärlek!

Så glad för min kickboxning. Även om träningen är tung och kroppen inte i toppform, så är det så mycket kärlek mitt i allt slagsmål. Det är min drog nu när livet jobbigt! Så fina människor och bästa tränaren, Tamer. Om ni inte testat än - gör det! Det är verkligen för alla.