Hej ångest.

Har en gnagande ångest i mig. Somnar med den, vaknar med den. Jag försöker tänka glada tankar, eller jag är faktiskt glad. Ångesten tar paus på dagen och istället fylls dagen med vänskap och min fina leya. Men så fort det blir tyst, så hugger den mig i magen. Kanske ångesten bara är cancern och Carlos. För allt annat är riktigt bra. Soliga dagar som tillåter slapphet och skönt häng. Så även om min karma är piss, så gör jag ju nånting rätt som får ha så fina vänner. Men det får mig att undra vad jag har gjort för fel, var jag så svår att leva med? Eller var det cancern?