torsdag 10 juli 2014
Ekorr-hjulet, livet ständigt återvänder till noll.
Ibland är jag otydlig :) förra inlägget var ett halvt skämtsamt inlägg om att jag behöver en ny kille. Även om jag självklart alltid uppskattar nya vänner :). Just nu är jag så jä**a trött på att det ska va kämpigt, att det ska av synd om mig. Att jag nu blivit lämnad också, som grädde på moset. Fast tvärtom. Tankarna snurrar för fullt. Hur hanterar man ett uppbrott? När man har barn? Man måste ju va så tröttsamt förståndig och klok. Och vad har jag för jä**a karma, var jag kanske hitler i förra livet? Så, mina kära läsare, hit me med era bästa jag-har-blivit-dumpad råd?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja du.... Skrik och gråt högst 3 månader, vägra bråka om er fina flicka, gå vidare och kom ihåg att den enda kunskap du har nytta av efter en separation är den du lärt om dig själv, vad du vet om honom är inget du kan använda, är du bloggare eller ny i andra situationer..akta dig för bekantskaper som söker en själsfrände..håll fast vid vänner du känner.
SvaraRaderaDet löser sig.... Du hittar en ny kärlek❤️...efter att ha kysst ett antal grodor förstås, men det kan vara rätt trevligt det också.
Kram från mig som är lyckligt gift för tredje gången...det kan bara bli bättre.
Tusen tack för ditt fina svar!! ❤️
RaderaJag hoppas och tror att det kmr ljusna för dig. Just nu har du ett litet fint ljus i din famn, Cataleya.. Jag vet just hur det känns med att man undrar " vad har jag gjort för allt d här ? " men sen då det blir bättre så känns det så underbart. Jag tror på dig ! Jag har känt dig under en kort tid men känner redan vilken underbar mamma och tjej du är :D Fina granne ! Det strålar om er två. <3 <3 / Rosie
SvaraRadera❤️❤️❤️
Radera