Kvantitet och nätter

Nu kanske undrar om jag fått fnatt? Det har jag inte. Jag tänkte bara testa att blogga Ni vet så där jätte mycket, som andra gör. Främst för att se om det kan täcka upp lite av den dyra hyran, men då behöver jag ju er alla läsare, och några till. Så vill ni dela blogg-inläggen ibland, så är det högst välkommet. Sedan har jag funderat mycket vad jag vill göra med det här forumet.., i början för det för att informera, sedan för att spy ut ångest och skriva om alla cellgifter. Men nu då? Tro det eller ej, men egentligen är jag ganska privat av mig. Men här väljer jag att dela av mitt liv, även om jag försöker göra det utan att såra någon. Men kanske det kan få vara det de inte är? Det är inte en mode-blogg, eller "se-vad-lycklig-jag-är-och-snygg"blogg. Det kommer aldrig finnas duck-fejsselfies. Jag hoppas ni vill fortsätta läsa om mina tankar om döden/livet och följa i min vardag, som jag nu ska dela mer av. Blir det hela bara skit och ordbajseri så kan vi fortsätta med ett inlägg per månad? Deal?       I tisdags började jag att vägra ge välling på nätterna. Jag var beredd på otröstlig gråt och arga miner. Men det var mest att hon gnydde och sov extremt oroligt. Klockan fem vaknade hon, då gav jag henne två mariekex (mamma-of-the-year) som hon fick äta i sängen mesans jag toksov. Sen somnade hon också med ipaden i handen och sov till 9.45. I natt var det liknande, men något bättre. Så hejja oss.