Hopp...

Det börjar växa hopp inom mig. Som en stark livskraft som inte längre vill acceptera. En kraft som vägrar dö. Den skrämmer mig. Då är jag inte beredd, då kommer jag krossas av ev återfall. Jag vill vara redo, accepterande, orädd. Men kan inte låta bli att känna lycka. Äter frukost med familjen, MIN familj. Cataleya skrattar, Carlos ler. Inte kan jag lämnna dom. Jag vägrar.                                     I dag ska jag intervjua en forskare, som sänds på cancergalan, 28 okt, på sjuan. Hoppas att hon har något positivt att berätta.