Idag är det dags för omgång sex, dvs nu är vi halvvägs. Dags att räkna ned gångerna nu. Efter helgens lyx så känner jag mig utvilad och inte alls sugen på att bli trött igen. En till vecka som försvinner av livet. Läkaren var inne och pratade prognos igen. OM jag får återfall, så är livslängden ca 2 år. Jag tänker tillbaka på de senaste två åren så har de ju gått så fort. Två år, där jag ska hinna med en hel livstid. Då har jag verkligen inte tid att ligga i sängen varannan vecka. Då ska jag ju med rasande fast börja leva. Nu måste jag inte få återfall. Men för att inte bli för besviken, så är jag inställd på det mörkaste mörker kommer att vila över mig.
Jag har även gått med/tillbaka till svenska kyrkan. Bäst att ta det säkra före det osäkra. Kanske kan man passa på att vara med i alla kyrkor och moskér och annat. Kanske varje gud kan vaka över mig. Åh vad jag önskar att jag var troende, och om någon gud skulle vara kinkig så kan jag säga att jag tror på dig. Låt mig bara att få leva länge.
OBS! Eva har lovat att ge mig ballonger för att fira halvvägs. Jag längtar efter dom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar