Dag 1 i storstaden Delsbo

Dagen började 05.30, då ingen av oss jobbar nu, och inte gjort på ett tag så var det lite tortyr. Utan större bråk eller katastorfer så lyckades vi packa ner bebis och började vår tåg-tripp.

Cataleya älskade att åka tåg, banka på fönstret, mumsa på bulle, skratta och smälta mitt hjärta som vanligt. Sedan väntade god lunch hos Maria, där jag äntligen fick träffa Jessica och Henrik med 3 söta barn. Det var dom som startade insamlingen till oss 

Marias pappa gick bort i cancer. Maria sa exakta rätta saker, som bara nån med inblick kan, och rörde mig till tårar. Efter gråtstund så imponerades jag av hennes fina hem. Tavlan har hennes pappa målat.

Farfar Kurt stod på tur där resten av familjen mötes upp. Jag och lille C sov i soffan i två timmar. Gosat med fina vovven och fått värk i själen av att skit-cancern gjorde att vi inte kunde ha kvar Buster.

Cataleya har börjat somna på min arm, jag håller andan och vill stanna tiden. Denna tjej som får mig att vilja leva mer än någonsin. Hånfullt livet är.                                        Idag har jag tänkt på alla era fina peppade ord! Ett halvår har gått och ni står kvar! Ni har inte glömt mig! Jag behöver er alla så otroligt mycket. Jag suger in ert hopp som en svamp. Ni bär mig de tunga dagarna. Tack <3