Ljusa dagar..

I dag var det lika ljust i själen som ute. Dagen spenderades med bästa Therese. Therese är rädd för sjukdom och död, och lyssnade snällt men sa även att hon inte tänkte komma ihåg något jag sagt. Efter att få prata av mig angående frysta ägg och annat så hade vi faktiskt en alldeles vanlig dag. Så skönt. Shopping och lyxlunch på East som generösa Therese bjöd på. Fick även i mig ett glas vin. Får man dricka när man tar cellgifter?



Bredvid mig satt en tjej utan hår. Får för mig att hon också hade cancer.  Hon såg pigg och glad ut. Jag hoppas jag också kommer vara det.














Vi köpte likadana armband.

Sedan kom man hem till den fina bukett via blombud. Stort Tack till Ann & Göran, Malin, Petter, Karin m. familjer.

 

Helt plötsligt blev räkningar rolig post..

Onkologiska mottagningen 11 Juni

Operation av Venport 12 Juni

Blommor & Bin, del 2

2 sprutor om dagen nu i 14 dagar för att stimulera ägg. Finns risk för att bli ett hormon-monster. Och vi som knappt repat oss från när jag var gravid förra året och gråt och skrik gick på repeat här hemma.

 

Carlos fick denna burk & kände ..prestationsångest.  

Fertilitetskliniken hade snyggaste väntrummet..

Vi var även tvungna att besluta om vi ska befrukta äggen innan frysning. Kommer vi  vilja ha ett barn tillsammans om 5 år? Självklart hoppas man att man håller ihop. Men vill man riskera sina små möjligheter på att få barn på varandra? Vi funderar på att befrukta hälften. Är det inte ca 50% som skiljer sig? Kanske ska vi följa statistiken eller vara romantiska?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ctrl c + V del 3 från facebook, Blommor & Bin

Idag har jag och Carlos lärt oss allt om blommor och bin (ägg och spermier). I min enkla värld så bara plockar man ut så många ägg man vill ha och fryser ner. Men så lätt ska det inte vara. Jag har bara 2 veckor på mig. Hinner inte få super många. Cellgifterna dödar äggen i en, så svårt att bli gravid naturligt. Man får inte bli gravid på 2-5 år, men efter den tiden så är det inte risk för fosterskador, även om jag blir gravid av misstag. Det här är faktiskt svårare att skiva om än cancern, men jag har gjort en pakt med mig själv att dela information, smärta och hopp med alla er. Att göra detta för att påminna mig om att jag inte är ensam och cancer drabbar hela ens nätverk, samt huvudsyftet att inte känna skam och inte behöva säga samma sak om och om igen 

Ctrl C + V del 2, från facebook.

Världens vackraste familj har jag!!

Jeanette Sjöblom

Monday via mobile

Det är en aggressiv cancer som de tagit bort vid operationen. Ny väntar aggressiva cellgifter för att motverka dottertumörer i lever och lungor. Steg 1 är att plocka ut lite ägg så att Cataleya kan få syskon. Cellgifterna börjar om ca 4 veckor. 3-5 år för att bli friskförklarad.

Jeanette Sjöblom

Monday near Lännersta via mobile

Den långa versionen: jag har en aggressiv cancer med lymfkörtel metastaser. De har tagit bort hela tumören och 26 lymfkörtlar (man har tydligen massor) som det hade spridit sig till. Det var en väldigt stor operation som räknas som lyckad. Trots att min navel är jätte djup nu, super konstig. Men då cancern hade spridit sig så vill de ny ge mig en tuff cellbehandling för att försöka döda eventuella spridda celler. Just den här cancern ger dottertumörer till lever och lungor. Så närmsta åren nu så ska de röntgas regelbundet. Cellgifterna kommer jag få på sös ca 5 dagar i rad, man åker dit och sitter några timmar. Sedan vara utan i nån/ några veckor och sedan göra en ny kur. Det kommer pågå i ett halvår. Jag ska få en dosa inopererat vid nyckelbenet. Jätte olika hur man mår, men eftersom jag ska få en tuff behandling så blir de fler och svårare biverkningar. Men kommer nog ha pigga dagar också. Det jobbiga är att man får inget svar, jag blir inte "frisk" fören alla år har gått. Då vet man att man har klarat sig, vilket jag har väldigt goda chanser att göra. Det som är stor sorg nu är att jag måste plocka ut ägg och frysa ner. De äggen som är kvar i mig kommer skadas och ja, om ens möjligt att funka, ge skadade barn. Så kan absolut inte bli olycka-gravid. Och om så sker så kan jag inte behålla barnet. Kanske känns som en liten del i sammanhanget, men känns jätte tråkigt för oss. Även att Buster ska få övertas till våra nära vänner. han kommer va kvar i våra liv, men på lite mer avstånd. Annars håller vi huvudet högt och försöker ta vara på tiden som vi har nu då jag är pigg. Jag är så otroligt tacksam för alla fina ord, alla besök, all kärlek och alla er! Jag är överväldigad och det gör allt så mycket lättare. Ett extra tack till Carlos, mitt hjärta och min mamma Susanne! — with Carlos Gustavsson.

Ctrl C+ V från facebook, del 1

Jeanette Sjöblom

April 23 near Årsta via mobile

Hej närmaste! Istället för att säga samma sak om och om igen så tar vi det här! Inatt åkte jag in till sös och det visade sig att jag har en innre blödning och ett HB på 60. Så efter narkos, magkoll, massa blod o röntgen så hittade dom den mellan tunn och tjocktarm. Troligtvis vart sedan Cataleya kom. Men som blev värre inatt. Nu hoppas jag slippa operation och ska va kvar i minst 2 dygn till. Saknar min lill-tjej!!!

 

 

Jeanette Sjöblom

April 25 near Årsta via mobile

Idag fick jag reda på att jag har cancer. Tjocktarmscancer. Livet har gett mig mycket skit och jag trodde mig då ha frikort gällande sådant här. Jag väljer att skriva de här, jag ver att jag har många som bryr sig, o då är ett snabbt sätt att säga samma sak till alla. Det kommer bli några tuffa veckor och vi kommer behöva allt stöd. Men då jag skriver om de här så kanske alla mina samtal inte behöver handla om det. Vi ska försöka ha så roligt vi kan och ta en dag i taget. Operation fuck cancer börjar nu 

 

 

Jeanette Sjöblom

April 26 near Årsta via mobile

Tack alla ni!!! Jag ville ha en kärleksattack som stöd, men fick en BOMB!! Varje ord värmer och gör att det känns lättare! Det här är det jag vet: att dom hittat tumören som är elakartad (jag fattade inte ens att de kunde va något så här allvarligt, trodde det var ett kärl de skulle bränna till). Tumör i tjocktarmen kan sprida sig till lever och lungor. Jag har ingen spridning till levern. Så ska röntga lungor och hoppas hoppas att det inte spridit sig. OM det inte spridit sig så väntar en stor operation men det är bästa senariot. Sedan ska den borttagna delen kollas och efter bli frisk förklarad. Tyvärr så finns de ju risk att det återkommer. Sämre senarie är att det har spridit sig, o de vågar jag inte ens tänka på. Jag tänker mycket på sinnesrobönen: acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. 

 

 

Jeanette Sjöblom

April 27 near Årsta via mobile

Lungorna verkar vara ok!!! Inget säkert men som första anblick! Yay! Yay! Yay! Operation på torsdag så stannars tills dess!

 

 

 

Jeanette Sjöblom

April 28 near Årsta via mobile

Allså min Carlos vilken stark kille/pappa! Jag har sån tur som har dig! Och det märks nu när livet stormar som mest!! Älskar dig.

 

 

 

planen är operation på torsdag, start ca kl 12 och håller på i 3-7 timmar. Sedan ska tumören analyseras, så om en månad så får jag min prognos, vet om de blir cellgifter, om det har spridit sig med mera. Även om jag längtar till att få bort tumören så känns det lite nervöst med en sån stor operation. Sedan kommer det bli tuffa veckor av väntan på analyssvar. Men vill igen tacka för alla fina ord här, irl och på telefonen. Det ger mig massa positiv energi med all kärlek .

 

 

 

 

Att vara mamma & döden.

Jag har aldrig tänkt så här mycket på döden. Folk dör jämnt, överallt. Många för tidigt. Det vore inte konstigt om man själv dog. Jag skulle inte ens få hamna på nyheterna. Jag skulle vara saknad av mina närmsta, men i det stora hela så skulle mitt liv bara ta slut. Inget att ens ta upp på nyheterna.

Jag verkar ha trott att just jag hade en biljett att leva för evigt, eller i alla fall tills jag blev gammal. Jag har inte älskat livet innan. Jag har ofta sagt att kanske livet inte är till för mig, att det är för svårt. Men när Cataleya kom, då började jag älska livet. Världen skrämmer mig fortfarande. Att det finns så mycket mörkt.

Men just därför kan jag ju inte dö. Jag måste skydda henne. Jag måste vägleda henne och inte låta henne göra mina misstag. Hon ska istället få göra sina egna. När hon behöver så ska jag finnas där, trygg och stark.
Jag vet att Carlos är en super pappa, han kommer göra det minst lika bra om det värsta skulle hända. Men jag VILL ju vara där. Jag vill se henne, följa henne, älska henne.

Nu kanske ni tänker att jag tänker det värsta, att min prognos är inte nattsvart, utan under omständigheterna god. Procenten att dö är betydligt större än procenten att få denna cancer, just nu. Har ni haft odds som är goda och då endast är 80%? 4 av 5.

Tjocktarmscancer

"Vill du prata med en präst eller kurator?". Läkarna står där sammanbitna. Tårarna rinner längs kinden, men inte på Carlos. Carlos koncentrerar sig på Cataleya. Jag fattar att dom menar allvar, det är på riktigt. Fast ändå som i en dålig film. Jag ser på mig själv och de andra utifrån och får lust att skratta åt det hela. Inte jag. Inte nu.

Mitt liv tidigare har vart en tuff resa, jag har nog kämpat mer än andats ut. Jag har trott att om jag bara får allt det där som jag idag har, så skulle det bli bra. Jag har sagt senaste veckorna, att det är nu livet börjar. Men vilket skämt allt blev nu. Cancer.

Lång dag i korthet: ringa anhöriga, ringa vänner, gråta. Skratta. Leka med Cataleya. Krama Carlos. Läsa sinnesrobönen om och om igen.


  

Matförgiftning?

Jag ligger på toalett golvet och oroar mig för dom som jag har bjudit på middag. Jag kräks konstant, jag har ont i magen. Min enda vila är när jag kräks. Då gör det lite mindre ont. Jag dricker vatten, sätter fingrar i halsen då kräkningarna vill göra ett uppehåll. Jag tycker det är pinsamt att jag har matförgiftat mina gäster.

Efter några timmar av att springa till soffa, sitta på toa, ligga på badrumsgolvet. Så får jag nog. Det gör inte för ont, jag kan stå ut med smärtnivån, men inte att den är konstant. Jag väcker Carlos, ber honom att ringa sjukvårdsupplysningen. Vi hittar inte numret. Carlos vill inte ringa 112, tycker det är pinsamt. Till slut så ringer jag själv. Ber om ursäkt för att jag ringer, säger att det inte är så allvarligt.

Ambulanser kom inte i ilfart, personalen verkade inte stressade, inte heller så gulliga. Värdigheten hos mig är nere på noll. Ful sov tshirt, ingen BH. mjukisbyxor, inga strumpor. Orkar inte sätta på mig skorna. Går ner för trappan till båren utan. Orkar inte stå.

På sjukhuset var jag inte prioriterad. Får träffa läkare som ställer samma frågor om och om igen. Jag orkar inte svara, kräks och har för ont. Läkaren vill inte ge sig. Jag ljuger snabba svar. När väl tester har tagits så har även bemötande ändrats. Det kommer fler läkare, sköterskor som viskar. Alla ser oroliga ut. jag tror att det kanske är en rejäl magsjuka. Så dum man kan vara.

En lång historia kort blir typ så här: Får en massa blod, de tar en massa blod. Söver ner. Kollar med kamera i magen. Röntgar. ligger på intensiven. Ger mera blod. Tar mera blod. Hamnar på avdelning med gamlingar. får höra att jag har ett kärl som blöder. Inga problem. Flyttar till en ny avdelning med gamlingar, en luktar illa. lavemang. dropp. fasta. Får inte åka hem. träffa lilla dottern snabbt, små glimtar dessa dagas. Kamera i andra änden. Se stora svarta-blödande tumören. Cancer.