Det
är en aggressiv cancer som de tagit bort vid operationen. Ny väntar
aggressiva cellgifter för att motverka dottertumörer i lever och lungor.
Steg 1 är att plocka ut lite ägg så att Cataleya kan få syskon.
Cellgifterna börjar om ca 4 veckor. 3-5 år för att bli friskförklarad.
Den
långa versionen: jag har en aggressiv cancer med lymfkörtel metastaser.
De har tagit bort hela tumören och 26 lymfkörtlar (man har tydligen
massor) som det hade spridit sig till. Det var en väldigt stor operation
som räknas som lyckad. Trots att min navel är jätte djup nu, super
konstig. Men då cancern hade spridit sig så vill de ny ge mig en tuff
cellbehandling för att försöka döda eventuella
spridda celler. Just den här cancern ger dottertumörer till lever och
lungor. Så närmsta åren nu så ska de röntgas regelbundet. Cellgifterna
kommer jag få på sös ca 5 dagar i rad, man åker dit och sitter några
timmar. Sedan vara utan i nån/ några veckor och sedan göra en ny kur.
Det kommer pågå i ett halvår. Jag ska få en dosa inopererat vid
nyckelbenet. Jätte olika hur man mår, men eftersom jag ska få en tuff behandling så blir de fler och svårare biverkningar. Men kommer nog ha
pigga dagar också. Det jobbiga är att man får inget svar, jag blir inte
"frisk" fören alla år har gått. Då vet man att man har klarat sig,
vilket jag har väldigt goda chanser att göra. Det som är stor sorg nu är
att jag måste plocka ut ägg och frysa ner. De äggen som är kvar i mig
kommer skadas och ja, om ens möjligt att funka, ge skadade barn. Så kan
absolut inte bli olycka-gravid. Och om så sker så kan jag inte behålla
barnet. Kanske känns som en liten del i sammanhanget, men känns jätte
tråkigt för oss. Även att Buster ska få övertas till våra nära vänner.
han kommer va kvar i våra liv, men på lite mer avstånd. Annars håller vi
huvudet högt och försöker ta vara på tiden som vi har nu då jag är pigg.
Jag är så otroligt tacksam för alla fina ord, alla besök, all kärlek
och alla er! Jag är överväldigad och det gör allt så mycket lättare. Ett
extra tack till Carlos, mitt hjärta och min mamma Susanne! — with Carlos Gustavsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar