Apotektet & Surtanten

Jag är glad att det inte är någon kö, ser att det är den sura tanten som sitter framför mig. Hon verkar alltid arg, missnöjd, olycklig kanske. Men inte på ett sådant sätt så att man tycker om henne, tvärtom. Jag har ogillat henne från första gången jag hämtade ut medicin. Jag undrar om hon skrattar, om hon släpper kontrollen. Om hon kanske har lila hår under slöjan, eller rosa. Jag undrar om jag har fel om henne. Ingen vill vara den sura.
- Vad vill du hämta ut?
- Allt tänkte jag.
Hon ser surt på mig,
- Det är ganska mycket.
- Jaha.
- Jag får ta lite i taget.
Ser ännu surare ut.
- Okej.
- Åtta i taget..?
-Okej.
-Det är 13 olika.
-Jaha
Hon suckar.
Hon hämtar ut medicinen, sedan ändras hennes sätt.
Hon ser på mig. Ser på mitt leg igen, som jag tidigare lagt fram.
Hon suckar, fast annorlunda den här gången.
-Du är ju bara född år 84.... och så mycket mediciner.
Sen ser hon på mig, vänligt, med värme.