Att göra 22 bebisar på en dag.

Tidigare hade jag ångest och sorg över att inte kanske kunna på fler barn. På fertilitetskliniken var de till en början lite dystra. Pratade om att jag kanske skulle få ut 5 st ägg. När undersökningen sedan skedde så blev de positiva till att hitta 14 st ägg. Men betonade att jag nog inte skulle få ut alla.

Det var så akut att få ut äggen innan cellgifterna, så jag fick nöja mig med så många som hann bli redo under den kort tiden. Hormonsprutorna skulle tas varje kväll, mellan 20-22. Jag som så lätt glömmer. Halva dagen gick åt till att komma ihåg dom. Påminna sig själv genom att mantra; spruta, spruta, spruta. Jag skulle ta sprutan  i magen, min mage som fortfarande är öm. Den andra sortens spruta fick jag ta i låret.

Jag fick gå på återbesök varann dag, varannan dag av att tigga skjuts till Huddinge. Varannan dag av att sitta och nästan skämmas över mitt lilla underverk, som satt med oss i väntrummet. Jag fick bisarra tankar om att någon skulle försöka sno henne. Jag fick dåligt samvete över min sorg över eventuellt syskon. Där satt så många som kämpade för att ens få ett barn. Men mycket vill ha mer.

Vid nästa kontroll så hittade de 25 ägg. Jag bet mig i tungan för att inte ta ut lycka i förskott. De varnade att inte man skulle få ut alla. De löste så mycket problem. De löste min och Carlos situation om hur många ägg vi ska befrukta. Att jag inte behövde "chansa" alla mina ägg på honom. Wow. 25 ägg. Det är fler än vad jag behöver. De såg även att mina hormoner var superbra. Som små superhjältar.

Jag skulle inte vilja kalla det att jag blev ett hormon-monster. Carlos kanske skulle säga det. Men ja, lite som men tonåring blev jag, och tog bara ut min ilska på Carlos och nån snäsning kommentar mot mamma. Att man alltid ska ta ut ilskan på dom som man vet stannar kvar. Förlåt mitt hjärta, jag ska gottgöra dig.



Som vanligt skulle denna snygga outfit på.

I måndags (läs 10 juni) skulle i alla fall äggen ut. Jag var vid de laget trött på det hela. Magen var svullen som en gavidmage, jag var lättirriterad, hade ont. Jag är även van nu att slänga upp bena i stolen och tänka att det i alla fall inte är lika illa som cancer, hur obekvämt det än känns.

Ingreppet var inte så farligt. De går in med en vanlig undersökningsgrej, i det "vanliga" hålet. På toppen sitter det en liten nål och ett sug. De sticker hål på varje äggblåsa som är stor som en femma. I blåsan finns det vätska och ett pytte ägg (10:dels mm). Man får trevligt morfin i armen, lokalbedövning och medicin för att slappna av. Ingreppet var inte så farlig. Lill tjejen hade hållit oss vakna. Jag var så slut att jag somnade till. Försökte låtsas att jag var på SPA.

Efteråt så kollapsade jag. Det snurrade och var ostabilt i magen. Det började göra extrem ont. Syrgas och dropp (som numera är vardagsmat) och piller i ja, ett annat hål, mot smärta. Efter nån timma blev jag halvt människa igen. Men DÅ säger dom att ja, smärtan kommer efter. Att jag ska vara sängliggande i några dagar. Men har ju inte tid med detta. Jag har ju att bekämpa cancer på schemat, onekolog besök, operera in venport. Ta hand om mina pigga dagar och ge dom till min dotter. Barnvagnen fick va rullator. (idag 3-4 dagar senare, gör det nästan mer ont). Jag ska även ta ägg-stopps medicin i 14 dagar. Måste väga mig varje dag och börjar jag samla på mig vätska så är det akuten som gäller.

Till det bästa! 43 ägg fick de ut. Jag kan typ få 4 fotbollslag, eller i alla fall 2. Jag kan få hur många barn jag vill. 22 befruktades med Carlos fiskar. 22 framtida barn. Inte jätte romantiskt. Men det duger. 21 ägg är frysta som dom är, i fall det skulle gå upp och ned och vi separerar.

Tack min fyrbarns-mamma för de fina generna!