Jag har nu faktiskt lite ork att läsa lite om cancer. Att ta in lite mera. Jag hittade denna video. Tänkte men oj vad typiskt och väntat. Och det var precis som jag trodde. Men träffade ändå rakt i hjärtat.
http://www.ungcancer.se/vad-vi-gor/vara-filmer/det-ar-okej-att-kanna
Se den. tar fem minuter av era internet-liv.
Ni som umgås med mig, vet att jag är glad och sysselsatt. Att mitt liv tuffar på som vanligt. Att jag skojar om det. Att jag är positiv.
Men innerst inne. Innerst inne så är jag livrädd. Innerst inne så vill jag skrika åt er när ni säger att det kommer gå bra. För ni vet inte det. Ni kan inte lova mig det. Oddsen är mycket större att jag dör närmsta åren, än många av er. Och jag är glad för era ord. Även om jag ibland vill skrika. Jag vill skrika att ni kanske ska tänka att jag kanske inte har 50 år på mig. tänk om jag bara har 5? Jag vill att ni ska ta vara på dom med mig, för jag vill så gärna ta vara på tiden med er. Jag vill att ni ska visa att jag är älskad/omtyckt/betydelsefull. Att mitt liv har påverkat ert.Jag vill inte vara en i mängden. En som kan dö, utan att ens hamna på nyheterna.
Men jag vill även skrika och gråta och säga att det är så jävla orättvist och onödigt. att fan fan fan. Inte jag. Inte nu. Att cancern har spridit sig. Att den är aggressiv. Att ingen vet.Att jag kanske inte får fler barn. Att jag kanske förlorar för mycket tid på gifterna. Tid som ska vara den bästa i mitt liv. Tiden som ska vara Cataleyas. Inte cancerns tid.
Efter jag skrivit klart, ska jag torka tårarna. duscha. hänga tvätt. pussa på Cataleya. se på TV. sova. Ha en helt vanlig kväll. För imorgon så börjar allt om igen, till läkaren, prata cancer, prata om frysta ägg och spermier och se glad ut medan jag gör det.
Klart du känner så - det måste du också få göra. Så skulle jag också känna. Kram/leila
SvaraRaderaÄlskar dig! Ditt liv har redan påverkat mitt jättemycket.
SvaraRaderaJag vill inte att du ska vara en som kan dö. Jag vill att du ska vara min fina Nettan, som jag kan träffa hur sällan som helst och så känns det som om vi sågs senast igår. Du har all rätt att känna. Det är lite löjligt att försöka komma med glada hejarop, att allt ska ordna sig. För du har ju rätt i att vi inte vet det. Men vi VILL det så himla mycket. Hoppet är stort och starkt och vi kommer hoppas för dig, även när du inte orkar. <3
SvaraRaderaVi lever på hoppet! Du är absolut ingen i mängden för det finns ingen som du <3 Heja dig Nettan!
SvaraRadera